Historia

Vishamn.se

Vishamns historia

Vishamn är ett av de områden som ursprungligen tillhört Långviks gård. Vishamn lär ha fått sitt namn från vikingatiden då där ska ha funnits vägvisare för sjöfarare.

 

Långvik finns omnämnt första gången 1504. Det har dock gjorts fynd som indikerar att det funnits bosättningar i området från cirka år 2.500 f kr. En stenåldersboplats påträffades 1913 vid Återvall.

 

Under yngre järnåldern d v s 400-1500 e kr fanns fast bebyggelse med jordbruk vid Säby. Detta vittnar det stora gravfält som ligger ca 3km från Långvik.

 

Lars Fleming köpte år 1646 av kronan räntan, det vill säga statens skatteinkomster, från ett mantal skatte Långvik. Denna ränta reducerades 1692 och kom samma år till riksrådet Claes Rålamb på Beatelund. Ägaren till Beatelund hundra år senare kaptenen Anders Cederström donerade 1791 räntan av Långvik och Södra Evlinge till avlöning åt en skolmästare i Ingarö församling. Den förste skolmästaren blev den välkända Samuel Ödmann.

 

I juli 1710 kom pesten till Ingarö med flyktingar från Livland och Estland. 7 personer på Långvik dog till följd av pesten.

 

Under 1800-talets första hälft fanns 11 gårdar med omkring 100 hus i Långvik. Cirka 80 personer bodde då i Långvik varav ca 10 i Vishamnsområdet.

 

Befolkningen på Ingarö var vid den tiden mer eller mindre självförsörjande på jordbruk, boskapsskötsel, fiske (mest strömming) och skogsbruk.

 

 

Vägen från Brunn till Mörtviken invigdes 1939. Busstrafiken kom dock igång först 1946 p g a kriget. Vägen (Klacknäsvägen) från Abborrsjön till Idalen bekostades av en privat vägsamfällighet som bestod av markägarna, bl a Karl Hindell. 1952 blev den allmän väg.

 

På 1950-talet och en bit in på 1960-talet fanns en affär i Vishamn i huset på den tomt som är närmast Vishamns busshållplats (Sandhamns-vägen 1).

 

En första avstyckning i Vishamn gjordes 1946 till 52 tomter. År 1976 registrerades Vishamns Tomtförening och 1993 registrerades Samfällig-hetsföreningen. Vid en förrättning vid Lant-mäteriet våren 1990 fastställdes nuvarande andelstal för Vishamns tomter som 2017 uppgår till 69 st.

 

Ovanstående information bygger till stora delar på skriften ”Långviks by på Ingarö - ur ett skärgårds-hemmans historia” sammanställd av Göran Pettersson 1987 samt Långviks by - ett skärgårds-hemman på Ingarö under femhundra år av Peter Zaunschrim 1993. Även skriften Baldernäs Historia av Karin Holm 2002 har legat till grund för ovanstående.

 

Nedan visas en avstyckningskarta från 1945 som visar delar av Vishamns tomtområde.

 

Vid skiftesförrättningen 1856 fördelades Långviks mark till 5 lotter. Ett av dessa var Vishamn som då ägdes av änkan Britta Elisabeth Wahlström. I Vishamn bodde då bl a inhysta änkan Anna Carolina Malmstedt med 2 barn samt änkans far med hustru och ett barn. Totalt var det 12 personer.

 

Genom Brita Stina Arfvidssons måg Lars Emanuel Hindell kom namnet Hindell in som ägare av Långviks Gård. Genom köp och arv överfördes så småningom samtliga delar (utom delen mot Björnö) i släkten Hindells ägo. År 1858 kom området Vishamn i Hindells ägo.

På tomten där idag det stora magnoliaträdet står på Myskviksvägen 23 fanns torpet Myskviiken som var bebott från 1824 till 1920-talet då dess siste torpare August i Mysk bodde där. Torpet revs 1966.

 

För boende i området som kom sjövägen kunde bryggan vid Baldersnäs användas. Från 1926 till slutet av 1940-talet var det Waxholmsbolagets S/S Prins Gustaf och dessförinnan Gustafsberg I och Gustafsberg II som nyttjades. Under de senare åren användes ångslupen Måsen som gick från Saltsjöbaden flera gånger om dagen.

I Baldersnäs, som gränsar till Vishamn i väster, fanns under början av 1900-talet en gruva som bl a försåg Gustavbergs porslinsabrik med fältspat.